Förlossningsberättelse  del  2

Överst i mitt förlossningsbrev stod: Vill föda så naturligt som möjligt, helst inga medicinska smärtlindringar, endast lustgas vid behov. Hahaha detta skrattar jag åt nu, men när jag låg i förlossningssalen skrattade jag inte lika mycket (bara lite när jag fått min EDA). Enligt undersökningen som gjordes innan jag hamnade på förlossningsrummet så var livmodertappen "utplånad", livmodermunnen öppen 5 cm, hade buktande hinnblåsa och bebisens huvud stod ovanför spinae.
Bebis hjärtljud låg på 140 slag/min och allt såg finfint ut!

Inne i förlossningssalen la jag mig i sängen och de satte på mig två bälten; ett som höll koll på fosterljuden och ett som höll koll på mina värkar. Jag hade fått finfina sjukhuskläder också =P haha NOT!!
Jag fick min lustgas och andades mig genom värkarna i masken. Barnmorskan föreslog akupunktur och TNS men akupunktur ville jag inte ha, har aldrig testat det så det vågade jag mig inte på. Jag tog däremot glatt emot TNS som kopplades på mig med två elektroder på ryggen och två på magen. Cirka 2 timmar efter jag blivit inlagd på förlossningsrummet undersöker barnmorskan mig och jag är öppen 7 cm =)
Kl 13:00 har jag mycket mycket ont. Varken lustgasen eller TNS hjälper längre och smärtan är obeskrivlig. Jag bestämmer mig för att ta EDA (epidural/ryggmärgsbedövning) och narkosläkare tillkallas. Då är jag 8 cm öppen och en timme senare har narkosläkaren lagt epiduralblockad. Jag var lite orolig att det skulle göra ont när han stack in nålen i ryggen men det kändes typ ingenting =)
Nackdelen med EDA kan vara bland annat att värkarbetet avstannar, men vattnet hade inte gått ännu så ifall det skulle avstanna så skulle de ta hål på fosterhinnan så att vattnet kunde rinna ut och värkarbetet skulle starta igen. Men jag fick inga negativa upplevelser med EDA!! Det var sååååå skönt när den väl var lagd! Bara 10 min senare hade smärtlindringen börjat verka och det enda jag kände var trycket nedåt. Det var riktigt härligt!


Jag var uppe och åt och rullade lite på pilatesbollen och gick runt i rummet =) Vid 15-tiden börjar EDA-pumpen att krångla och ger inte tillräckligt med smärtlindring, barnmorskan försöker starta om den men den slutar fungera hela tiden... 40 minuter senare sticker de hål på hinnblåsan och vattnet rinner ut. Det gjorde inte alls ont, kändes bara varmt!
16:30 kom narkosläkaren in och stängde av pumpen som gett mig EDA. Krystvärkarna var nämligen på gång och då var det tydligen bäst att vara utan den smärtlindringen för den hjälper inte så mycket, men i och med att den krånglade så hade jag ändå inte full smärtlindring. Så jag fortsätter med endast lustgas när krystvärkarna börjar 16:45.
Jag ställer mig även nu så som jag vill föda; på knä i sängen.
Värkarna var riktigt tuffa ett tag. Jag fick inte börja krysta för barnmorskan förrän huvudet vänt sig med ansiktet mot min rygg, men det var riktigt svårt att låta bli...  Till sist sa hon att jag kunde börja krysta i nästa värk, och jag minns att jag svarade - jag kan krysta när som helst, jag behöver inte vänta på någon värk.
En timme senare kikar vårt underverk ut och min första tanke är puh äntligen hehe. Jag ser ju inte honom för jag står på knä så har ryggen vänd mot barnmorskorna. När jag väl lirkat mig över navelsträngen och vänt mig på rätt håll läggs han på mitt bröst och jag ser hans vackra ansikte och tittar på M och ser hur han strålar av lycka. Han frågar om jag såg vad det var för kön, men det hann jag aldrig, jag tittade bara på hans ansikte =P Barnmorskan lyfte upp honom och visade att det var en pojke!  När han låg där på mitt bröst, lite blöt i det svarta/mörkbruna håret kände jag mig så lycklig och stolt! Detta är vår son!! <3
Men än var det inte riktigt över, moderkakan skulle ju också ut. Den brukar komma av sig själv men efter en timme bestämde de sig för att hjälpa till. Dom ville sätta akupunktur och jag lät dem först prova med en i benet, vilket knappt kändes. Så de satte sen en i andra benet också och sen i båda stortårna typ under nageln. Ingen moderkaka än, men en större blödning, så de tillkallar en annan barnmorska. Hon sätter några nålar i magen också och försöker massera/trycka ut moderkakan och till sist lossnar den. Dock är den inte hel, vissa hinnor stannade kvar, så jag får tabletter som jag ska äta för att få ut resten av hinnorna.
När de kollar igenom moderkakan visar det sig att det finns ytterligare en mindre men ändå ganska stor moderkaka i den stora, en biplacenta. Det var ganska ovanligt men inget farligt, tydligen behövdes det extra näring till ängeln som vägde 4100 gram och var 53 cm vid födseln. =)
Allt gick jättebra och jag är glad att jag tog epiduralblockaden ändå. I och med att jag tog den så sent och att den slutade verka till krystverkarna, fick jag ändå känna på smärtan det innebär med värkar och att föda.
Jag hade dock lite besvär med yrsel efter förlossningen på grund av att jag nästan förlorade 1 liter blod.
Vi blev någon timme senare förflyttade till BB där vi stannade tills på söndagkvällen efter gjort ett PKU- test på lillen.
Kan tillägga att första natten sov vi inte mycket, man var så rädd att det skulle hända lillen något, att han skulle sluta andas eller kräkas och få ner det i lungorna. Men sen släppte nojan lite som tur var!
Detta var min berättelse av när vår son William föddes. Japp nu har han äntligen fått sitt namn =)
Hoppas det var ttrevlig läsning!!

 

♥ Far & Son ♥