Förlossningsberättelse  del  1

Under torsdagen 18/11 kände jag att något var på gång. Jag hade konstant ont i ryggslutet och ringde mamma och frågade hur hennes värkar kändes innan jag föddes. Hon hade känt av ryggsmärtor samma dag som vattnet gick. Det kändes liksom som att det spännde från sidorna och innåt mot ryggen enlligt henne. Jag hade bara ont. Har svårt att beskriva känslan men vad jag än gjorde så gick den inte bort. På kvällen hade jag värkar i undre delen av magen som gick typ längs bikinilinjen. De höll inte i sig så länge och kom ganska oregelbundet. Använde mig av värktimer.se för att hålla koll på längd och hur tätt de kom. Idag var ju dagen jag gått och väntat på i 9 månader, så jag försökte hitta små tecken till att det skulle sätta igång hela tiden. Jag var nästan till 100 % inställd på att den skulle starta med att vattnet gick, för det hade det gjort på mamma och de flesta andra som jag pratat med. Jag gick och la mig ganska tidigt, runt 21:30 för att få ordentligt med sömn om förlossningen skulle sätta igång under natten. Men inte kunde jag sova.. Jag vände och vred på mig i sängen och försökte att inte väcka sambon. Gick till och med ut i soffan och la mig för att se om det gick bättre att sova där. Men hade fortfarande lika ont i ryggslutet/bäckenet. Hade fått mer regelbundna värkar under natten också. Satte mig till sist vid datorn och sökte på "Familjeliv" efter forum som handlade om ryggvärk innan förlossning. Hittade dock inget som hjälpte mig. Värkarna kom vid 6- tiden på morgonen med 4-5 min mellanrum och kändes lite, men det var inga jätte smärtsamma värkar. Tänkte vänta att ringa till förlossningen tills sambon vaknat, han skulle till jobbet och hade satt klockan på strax efter 07:00. Men när klockan blev 7 kunde jag inte hålla mig längre. Var tvungen att få reda på om det var något "på G" eller om jag bara inbillade mig. Barnmorskan på förlossningen i Karlskrona svarade och frågade lite om värkarna, var jag kände dem, hur tätt de kom och om de var smärtsamma. Jag svarade att jag inte tyckte de var så smärtsamma och att jag kunde hantera dem. Visste ju fortfarande inte om det var på G, för hon sa lixom inte "nu är det dax"eller något sånt, förrän vi skulle lägga på. Då sa hon att jag kunde komma in under förmiddagen om jag inte ville komma direkt. För jag berättade att jag ville stanna hemma så länge som möjligt ifall det var på G så man slapp åka in för tidigt. Älskling vaknade när jag ringde och bara 10 minuter efter jag pratat med förlossningen började värkarna att bli riktigt smärtsamma och jag klockade dem med 4 min mellanrum. Jag sa till Mazi att nu åker vi, jag tror det är dax! Så vi käkade snabb frukost, gjorde oss i ordning och packade ihop lite grejer som vi skulle ha med oss. Förlossningsväskorna stod redan nere i bilen men ville gärna ha med min pilatesboll bland annat haha. Vi körde från Karlshamn kl 08:00 och var på förlossningen i Karlskrona runt 08:35. Dessa 35 minuter var sååå smärtsamma... Jag satt bak i bilen och försökte att andas genom varje värk och det funkade ganska bra, men det gjorde ont. Älskling försökte prata med mig, men när jag var mitt i en värk orkade jag inte svara, blev nästan irriterad för han pratade med mig när jag hade så ont, ville bara fokusera på värken.. Stackare, som jag snäste åt honom några gånger.. Väl framme blir vi skickade till ett undersökningsrum där barnmorskan  kollade blodtryck, puls och hur öppen jag var. Älskling trodde inte sina öron när barnmorskan sa att jag var 5 cm öppen. Han trodde inte att jag var så nära förlossningen och jag trodde inte heller att jag skulle vara öppen så mycket. Värkarna gjorde såå ont nu och vi försökte få barnmorskan att skynda på med att fixa ett förlossningsrum till oss och som tur var gick det ganska snabbt. Under tiden vi väntade var jag på toa och tömde nr 2 ett antal gånger och blev även väldigt illamående och kräktes. Väl inne på förlossningsrummet fanns min bästa vän- lustgasen!!